Tiden

 

Jag måste bara undra lite. Vad hände egentligen med tiden? Och med vår lilla räkbäbis på översta bilden? Vi fick henne i mars, alltså mars i år. Ganska nyss faktiskt. Och jag vet att bäbistiden går jäkligt fort och att man ska ta vara på tiden och bara njuta och snosa i diverse halsveck och känna på fluffig bäbisfrisyr och amma moderligt dag som natt och och städa kan man göra sen och den här tiden kommer aldrig tillbaka och allt det där. Alla man möter säger ju sånt hela tiden. Men alltså. Jäklar. Vad. Fort. Det. Går. Nu är N tre och en halv månad. Eller snart fyra egentligen. Och hon är verkligen ingen liten bäbis längre som sover i famnen och äter hundra gånger om dagen och sen sover igen. Fatta vad kort tid som bäbisar är så där småbäbis-bäbisar. Typ några veckor bara. En snart fyramånadersbäbis är mer som en  liten stand-up-komedi-publik än som en bäbisräka. Så fort man säger något och ler efter, så ler hon tillbaks eller skrattar. (Fast hennes foto-look är mer av det allvarliga slaget, typ som på den understa bilden.) Och att bli pruttad på magen är kul. (Om man inte blir fotograferad samtidigt förstås, då har man stone-face, se understa bilden igen.) Och det är kul att titta på storasyskons upptåg. Och på TV:n. Och på roliga leksaker som skramlar lite eller har fina färger och som man faktiskt kan hålla själv i lite grann en liten stund. Och hon vill stå upp. Stå eller trampa med fötterna i knät på den som håller henne. Särskilt i pappans knä vill hon trampa och där hon kliver runt på både det ena och det andra. Och hon ligger gärna gärna på mage på golvet i långa stunder. Och kan liksom snurra runt på mage som en klockvisare. Ena stunden står hon på kvart i nio för att strax förflytta sig till kvart över tre. Med huvudet åt andra hållet än innan typ. Och hon pratar och sjunger fina vokaler. Och dregglar. Och vill bli buren med ansiktet utåt framåt. Inte inåt bakåt, det är för nyföddingar bara. Att tiden går och att bäbisen växer märks också mycket på klädstorleken. Från att ha varit en, inte så pytteliten nyfödd som drog storlek 56, men nästan lika gärna 62 eftersom hon ju som sagt aldrig var så där pyttepytte, till att helt plötligt helt ha växt i sina kläder i storlek 68 bara för en jättekort stund sedan såg jättestora ut där de låg i garderoben på vänt-hyllan. Buhu, att rensa ur urväxta bäbiskläder ur garderoben är så sorgligt och halvdeppigt samtidigt som det är kul. Med läskig skräckblandad-förtjusnings-känsla. Fast rolig. (Men jäklar, det går så foort.)

Midsommar i bilder

Så här.

Förra midsommaren och den här

Förra midsommaraftonen var hon en hemlig prick i min mage. I år är hon en hel bäbis.

Torsdagen

Först åkte vi buss och sen fick vi lite guds ord. Och så gungade vi.

Tredje barnet

Tredje barnet is the shit. Och A har skrivit en liten sång åt henne. 

"Nelli - Nelli Felipe

Nelli - Nelli Felipe

Det är så kul

Det är så kul

Att få en bebis

Leka med och kramas

Och pussas

Det kan bli kul och göra henne glad

Och säga "doo"

Så skrattar hon

Så skrattar"

Simskola

M känns egentligen lite för liten för att vara med den här sommaren men hon är så himla nöjd och tycker det är roligt och hon känner sig som en stortjej!

Apropå rosa fluff

Som sagt igen. Den yngsta dottern är mer inlindad i rosa fluff än vad den äldre dottern var i samma ålder. Som på kortet ovan från storebrors skolavslutningsdag tillexempel. Rosa tyllkjol i storlek 68 kunde man knappast tro existerade. Men det gör det faktiskt. På Tradera för sjutton pix tillexempel.

Sötisarna

Som sagt, det där med att det är svårt att ta ett gruppkort på alla tre. Men vi kämpar på.

Vägra-napp-bäbisen...

... har hittat tummen. Oh no.

Sista lämningen

Sista lämningen på skolan och förskolan innan sommarlovet. Och med stil. Eller inte. Kommer halvspringandes till skolan sju minuter över åtta med barn i släptåg och i vagn. Dagens outfit: Typ slackerskläder; foppatofflor som är röda, träningsbyxor, t-shirt och jeansjacka. Foxy. Både mamman och bäbisen är nyduschade men med sunkig outfit och osminkad och ofixad så ser man ändå, oduschad ut. Mamman alltså, inte bäbisen, hon ser ut som en nyponros. Träffar förstås en jobbarkompis som absolut inte ser oduschad ut. Utan så där jobbigt snygg och fräsch när man själv känner sig ofräsch. Och mamman lyckas leverera två supertöntiga ordspråk under ett samtal som varar i typ tretton sekunder. Hehe.
Snyggo-jobbarkompis: "Men heej!"
Mamman (stressad): "Hej! Bättre sent än aldrig, hehe."
Jobbarkompis: "Ja!" Tittar ner i vagnen. "Men vad fort det går."
Mamman: "Ja, hon ska ta första sprutan idag."
Jobbarkompis: Till M som har en halväten macka i handen. "Men äter du frukost forfarande? Vilken mamma!"
Mamman: "Hehe, ja ordning och reda!"
Nu ska jag snygga till mig så jag är ett hotto när jag hämtar sen.

Dagen efter

Idag har vi haft värsta bakfylledagen. Fast utan själva bakfyllan och pizza till frukost. Vi har softat och tagit det himla lugnt helt enkelt. Till och med pappan har kunnat slappna av från all renoveringshets och tak som regnar in. Vi har i sakta mak tvättat några maskiner smutstvätt, ätit lite kalasrester till lunch, fixat och donat och så. A.s feber är nästan borta. Softeli soft-dag. Så skönt!

Namnfesten

Alltså jag tog inga bra bilder förutom de här tre. Var det nån annan som gjorde det? Tack för att ni kom och för fina presenter hälsar N.

Storebror

Leker med lillasyster och en ny kompis!