Idag för tre år sedan var jag så himla tjock och sur och trodde att M äntligen skulle få för sig att komma ut. Eller redan den 12:e var jag säker på att hon skulle komma eftersom A kom tre dagar före utsatt tid och då skulle så klart den här bäbisen också göra det tänkte jag helt logiskt och smart. Så att hon inte kom idag heller var ett sånt nederlag att jag nästan på allvar tänkte att jag skiter i den här bäbisen, den får stanna i magen forever. Så väldigt moget tänkt. Verkligen. Ikväll hade vi kvällsbadet i det stora badkaret. Ute. Och A vågade plötsligt SIMMA utanför bryggan. Min stora pojke! 
2 kommentarer:
mmmm vill minnas att det var så ja......
Vad härligt det ser ut med en simmande... Alvin.
Skicka en kommentar