Man blev ju inte särskilt förvånad över att bajsleken blev en succé och följetong. Den började redan i morse med små bajskorvar som ville bli nerspolade i toaletten här hemma. Sen fortsatte leken hos farmor där de blev nerspolade igen men tog sig åter på något sätt upp ur avloppssystemet och kladdade sig fast på våra ben. Och sen igen efter allt flyttande; de små bajskorvarna satt åter runt mammans ben och skrek "Jag är bajs!". Den här helgen har hela familjen verkligen frossat i att säga bajs. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt "Usch, då måste jag spola ner den här bajskorven i toaletten" och "blä, jag blev alldeles kletig av bajset på mina ben" och liknande repliker som man kanske inte vanligtvis säger. Men A har varit helt salig och skrattat och lekt och lekt och M har hängt på och skrattat och hojtat "jag är bajs" hon med och hej och hå och undrar hur det går med allt bajsprat på dagis i morgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar