Sen åkte vi taxi till hamnen lite för tidigt då vi inte riktigt hade tänkt på att det var en rätt tråkig plats att vänta på. Men efter en blodtryckshöjande minut då jag var säker på att barnen var försvunna var kajen en rätt trevlig plats att vistas på i solskenet. (Försvinnandet: Barnen skulle vänta på mig i utanför toaletten i sånt litet rum med handfat. Men när jag kom ut efter bara en liten liten stund var de borta. Bara väskan låg där, med A:s katt på. Och de fanns ingenstans på terminalen där jag sprang runt och ropade med stirrig blick och jag var säker på att pedofilligan hade tagit dem. Men sen efter en minut dök de plötsligt upp. Thank you god!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilken mardröm...tur att den hade ett lyckligt slut..
Skicka en kommentar