Ehum

Jag antar att det här inlägget egentligen inte alls passar bland en massa hurtfriska här-är-jag-och-mina-otroligt-söta-barn-inlägg men jag har liksom ingen annanstans att skriva det för jag har ingen dagbok och mina fjortisdagböcker ligger ju på tippen. Jo-men-viss-så-att. Iallafall. Eftersom jag inte ser mig själv som en särskilt pryd person så har jag inte kunnat sätta fingret på vad det är som jag har svårt för på frågaolledokumentären som jag råkar få på ibland. Sist handlade det om typ olika sortes rollekar. Och fast det handlade både om vuxna människor med blöjor och välling och en låtsasdoktor så var det ändå det "vanliga" paret i tjugoårsåldern som hade rollekar för att "piffa upp" som jag kom att störa mig så väldigt mycket på. I programmet visade de hur de lekte en tjuv-och-polis-lek som ledde till gissa vad. Och när tjejen typ precis när de var just about to start doing it sa: "Jag måste medge att konstapelns batong" och sen nåt klyschigt om storleken, blev jag plötsligt så himla trött och nästan dog uttråkningsdöden. Och jag kom på att det jag stör mig på med frågaolledokumentären är att det ofta blir så himla tramsigt. Alltså jag fattar inte poängen med att hitta på ett låtsassamtal för att "piffa upp". Och att då välja repliker som passar i en buskisrevy? Det kanske bara är jag men buskis = sexuellt upphetsande = not so much.