27 mars, sagan om chokladharen

Jag fick en chokladhare som en liten symbolisk present av pappa/morfar och B-M. På grund av min irritation över äppelträdsätande harar och sånt. Kusin W var väldigt intresserad och undrade när den skulle ätas. A och M verkade inte fatta riktigt att det var choklad under det fina guldskalet eller också så brydde de sig inte. Men sen lite senare på eftermiddagen kom A med haren avskalad i handen. "Mamma, det här är godis", sa han konstaterande. Han hade skalat bort allt guld men bjällran satt kvar. Men inte ett enda tuggmärke på chokladen, imponerande!