Eftersom det var typ 36:e gången jag såg Kalle-Anka-historien på julafton så kändes den inte jättespännande. (Och så är det ju ett barnprogram som kanske inte är tänkt att vara jättespännande för en vuxen.) Fast A och M satt som klistrade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar