Alltså, jag brukar oftast inte vara särskilt mörkrädd. Men just nu läser jag en rätt läskig bok, eller jäklar vad läskig den är rent ut sagt. Och då blir man ju lite mer jumpy än vanligt. Så när sonen kom och berättade att det var en farbror i hans och M:s rum, blev jag lite... fundersam. "Är det en snäll farbror?", frågade jag. "Nej", svarade A. "Är det en dum farbror då?", frågade jag, lite nervöst. "Nej", sa A igen. Men så gick vi och kollade på farbrorn och det var visst Joda som inte direkt ser jättesnäll och gullig ut men det kändes ändå som en rätt okej farbror. Ett äpple hög som han är.
1 kommentar:
Hahaha!
Skicka en kommentar